jag har en vän, som har flyttat ifrån mig nu. jag satt och funderade på vad hon skulle få på sin födelsedag och satt mig och kollade på bilder. bilder på allt vi har gjort, allt som vi åstadkommit och hur vi har ändrats. en tavla, kom självklart på tanken. linnea och jag har gjort allt tillsammans och jag älskar den här lilla fismunken. vi har haft bättre och sämre tider, men när vi ses är allting som det en gång var. vi har gråtit, skrattat, rest, tjaffsat, kramats och drömt om framtiden tillsammans. det känns lite som om en hälft av mig har flyttat ner till kristanstad. men jag vet att du alltid finns där.